Hökerum räddningsvärn
I Hökerum finns ett av förbundets sex räddningsvärn. Sedan årsskiftet har de bytt den klassiska släckbilen mot ett mindre fordon med skärsläckare. Nu är de snabbt iväg med två man utan krav på C-körkort. I värnet finns åtta aktiva som larmas ut ett tjugotal gånger per år och än så länge är de nya larmställen rena och prydliga.
2017-07-01
- Det nya fordonet rymmer 280 liter vatten och med skärsläckaren kan man göra stor nytta trots en mindre vattenmängd, säger platschef Bengt Björling.
De medger att de var skeptiska till en början men inser nu fördelarna med tekniken.
- Hittills har vi använt den på en bilbrand med bra resultat, säger Per-Olof Magnusson.
Varje månad turas de om att hålla i en övning. En gång per år övar de också ihop med RiB-kåren och ambulansen i Ulricehamn. Kårerna i Ulricehamn och Fristad möter de ofta ute på larm.
- En önskan är ju att vi blev utlarmade än mer. Framförallt nu när vi har ny utrustning, säger Bengt.
När larmet går är det ofta trafikolyckor och en del villabränder. Värnet åker inte ut på riksväg 40. De har få och numera också ganska små fordon vilket inte räcker för att skapa en tillräckligt säker arbetsplats för personalen.
Stationshuset är byggt för brandkåren i början av 50-talet. Lokalerna delades först med polis och dåvarande Hökerums kommunhus. Därefter har övriga lokaler inrymt såväl bank som förskola men brandstationen har bestått.
- Vi har haft brandkår här sedan 1941 och 1973 slogs Hökerums kommun ihop med Ulricehamn, berättar Bengt.
Stationen är märkt av tiden och nu letas det efter nya lokaler.
- Eller om det byggs nytt, som i Töllsjö, säger Bengt.
I de befintliga lokalerna, som uppskattas till cirka 80 kvm, finns vagnhall, dusch och kontor. Personalen delar lunchrum med idrottsföreningen, vägg i vägg.
- Fram till 1997 var vi en deltidsstation. Då blev vi utlarmade med tyfon, säger Per-Olof.
När kåren omdanades till värn valde flera att flytta till Ulricehamn. Vissa har sedan dess återvänt.
Det är blandade åldrar i kåren. Längst har Bengt varit med. 1988 blev han en del av den dåvarande deltidskåren och i 4-5 år har han också fungerat som stationens platschef.
Efter många år i värnet finns som brukligt ett gäng historier från minnesvärda larm.
- Ofta är det skogsbränderna man minns, de blir ofta större insatser, säger Bengt och minns framförallt för 7-8 år sedan då i princip hela förbundets manskap var ute och släckte olika bränder en sommar.
Bland de mer uppseendeväckande larmen finns också lotsning av polis genom Hökerums skogar och en räddad svan från en balkong på stadshuset.
Bland personalen märks en bred kompetens.
- Vi är plastarbetare, elektriker, lantbrukare, chaufförer, snickare, fd. ambulanssjukvårdare och grävmaskinister, säger Per-Olof.
Just plastarbetarna säger sig vara på plats inom 90 sekunder med springavstånd från fabriken på andra sidan landsvägen.
Anledningarna till varför de valt räddningstjänsten är flera.
- Jag hade nyss tagit C-kort och chefen var med och tjatade, säger Klas Samuelsson och nickar åt Per-Olof.
Samtliga tillstår dock att det är möjligheten att hjälpa till i nöd som fått dem att stanna – det och gemenskapen. De ser också en viktig uppgift i att hålla liv i värnet.
- Det känns gott att möta människor på byn och veta att man gjort skillnad, säger Bengt.