Tranemo RIB

2017-04-01
Förra året larmades de ut 154 gånger, en sänkning sedan året innan. Framförallt är det antalet sjukvårdslarm som minskat med det nya avtalets snävare kriterier. Landstinget har kört igång med Single Responder i Tranemo och kåren har träffat och känner till samtliga fyra som kör.

- Antalet sjukvårdslarm kan öka i och med att ambulansföraren är ensam och kan kalla in oss som assistans, säger en av brandmännen Christoffer.

Hur det blir återstår att utvärdera framöver.

Plötsligt tjuter sökarna. Samtliga ställer sig upp även om det visar sig att bara två har beredskapen. Christoffer medger sin avundsjuka när de springer till larmkläderna för ombyte.

- Detta är det första larmet med nya släckbilen och jag har haft på sökaren dygnet runt oavsett beredskap eller inte för att hålla koll, säger han leende.

Platschef Jan-Åke tar förarsätet och inväntar en tredje man innan de åker iväg på ett automatlarm på en industri.

Det är svårt att utse en särskild larmtyp som är överrepresenterad i statistiken. Visst åker de på automatlarm, främst till glasbruket i Limmared och en del lokala industrier. Det är också mycket tung trafik liksom farligt gods på 27:an men den senaste tiden är det betydligt färre allvarliga olyckor.

- Många kan själva ta sig ur fordonet, berättar Christoffer. Han reflekterar över att de larm många förväntar sig ökar per säsong inte gör det lika självklart längre.

- Många tror att det brinner mer ute kring påsk eller att fler kör av vägen vid den första snön. Jag tror att många också lärt sig att anpassa sig när vädret slår om. Håller däremot en väderlek i sig längre ökar risken att man inte tänker igenom riskerna på samma sätt, menar han.

De är 15 i kåren varav en tjänst är delad. Framtidens beredskap är idag något oviss. En beror på tvekan inför det nya RiB-avtalet och en annan att yngre Tranemo-bor i större utsträckning rör sig utanför orten i jakt på arbete.

Att behöva fundera över bemanningen är lyckligtvis ett nytt huvudbry konstateras det. Kåren har låg personalomsättning och har fram tills nu aldrig varit underbemannad. Nu krävs dock resurser för att värva fler. En prova på-kväll planeras till måndagen 8 maj.

Kårens område sträcker sig till stor del över samma yta som Tranemo kommun.

- Från Lockryds-korset i norr till kommungränsen till Gislaved i söder, beskriver Jan-Åke, tillbaka från det snabbt avhjälpta automatlarmet, tydligen målades det golv.

Tillsammans med Limmareds RiB fungerar kåren som en två-stationsstyrka med 3 man från respektive kår. Ett befäl och två brandmän.

- En unik grej med Tranemo är att vi är enda station som åker tre man på IVPA. Det ser vi som mycket positivt. Dessutom är vi nog enda stationen som inte har några pendlare anställda. Samtliga i kåren bor och arbetar på orten, säger Christoffer.

Många är anställda på APT, en industri som tillverkar hydrauliska pressar och ungefär hälften är lärare på den närliggande skolan. Prefab är också en arbetsgivare till flera.

Snittåldern ligger på 40-42 år uppskattar Jan-Åke och Christoffer. Ett par har passerat 50 men det finns också vissa yngre förmågor.

Jan-Åke uppskattar stationen till 250 kvm vagnhall och 160 kvm övrigt utrymme så som mötesrum och omklädning.

Förutom kårens fabriksnya Scania, Bas 4, släckbil står det en bandvagn och båt i vagnhallen tillsammans med en 6-kubiks tankbil. Tankbilen ska snart vidare till en ny kår och istället lämna plats till förmån för spinning-cyklar och rullband som just nu står lite undanträngt.

Brandmännen i Tranemo beskriver sig själva som drivna själar. Förutom sitt ordinarie arbete och räddningstjänsten är de flesta också involverade i föreningslivet på flera olika sätt. Jan-Åke som är 64 år och på väg att lämna över sin platschefsroll till Christoffer berättar att han har tre olika yrken. När han räknar upp dem visar det sig dock att de ökat till totalt fyra. Flera skrattar igenkännande.

Anledningarna till varför de valde att arbeta som brandmän i beredskap är flera. Tobias kommer från en akademisk familj och ville prova någonting helt annat och medger att yrket lärt honom otroligt mycket. Christoffer sökte först som heltidsbrandman 2005 men kom inte in. Istället tog han kontakt med dåvarande platschef i Tranemo och på den vägen är det.

- Det är konstigt att säga att olyckor är spännande men just adrenalinpåslaget tycker jag om, säger han.

När Jan-Åke började -75 åkte hela styrkan ut på samtliga larm som ljöd via tyfon. Ingen visste vad larmet gällde förrän de fick mer information via telefon. Ett larm Jan-Åke tydligt minns är en stor skogsbrand, kallad Örsåsbranden, särskilt eftersom kåren inte hade några skogsbrandkläder. De fick istället snabbt lösas där och då.

Christoffer i sin tur minns hans första brand, en ladugård i Svenljunga.

- Hela himlen lös från lågorna och ägaren låg kvar och sov i boningshuset, berättar han. När de tänker framåt är det dels arbetet med att behålla och rekrytera kollegor som ligger närmst till hand. Ortens bibliotek ska inom kort flytta från den gemensamma fastigheten ner till Tranemosjön.

- Kanske kan vi expandera något, plats för gym är efterfrågat, säger Christoffer. Att åka som tvåstations-enhet tillsammans med Limmared fungerar kanonbra tycker samtliga. De övar ihop varje vecka och hoppas kunna fortsätta så på samma sätt.

Livet som RiB kan emellanåt innebära övningar och möten utöver det normala vilket kräver en förstående familj. Att byta beredskapspass när någonting dyker upp har aldrig varit ett problem i kåren.

- Alla ställer upp för varandra och man känner sig aldrig helt låst, säger Christoffer. De går på rullande 4-veckors beredskapsschema. Ett upplägg de är nöjda med och vill behålla.

- Det är positivt att SÄRF är så pass framåt med fordon och materiel, säger Christoffer när den nya släckbilen åter rullar ut, denna gång för fotografering i solskenet.

Jan-Åke är snabb med tryckluften för att blåsa av grus och damm när den backar in igen. Att samtliga är glada över och måna om sitt nya arbetsfordon går inte att ta miste på.